Det förekommer att en diskussion om fel i en vara resulterar i att säljaren återköper varan från en konsument. Oftast görs återköpet då till ett lägre pris än det ursprungliga priset. Anledningen till det lägre priset kan vara till exempel att varan använts och att köparen därför haft viss nytta av den men det är inte heller ovanligt att åtminstone säljaren ser det som en form av kompromiss.

En fråga som nyligen varit föremål för prövning i högsta domstolen är om konsumenten, som ju anser att det varit fel i varan, kan återkomma efter återköpet och kräva ersättningen för mellanskillnaden mellan det ursprungliga priset och återköpspriset. Alltså, om priset varit till exempel 100 och parterna kommer överens om ett återköp till priset 80, kan konsumenten då återkomma med ett krav på 20 och därmed åstadkomma samma resultat som vid en hävning, eller ska överenskommelsen om återköp ses som en överenskommelse om en slutreglering av frågan.

Högsta domstolens svar är att utgångspunkten är att överenskommelsen om återköp i konsumentförhållanden inte kan ses som en överenskommelse om slutreglering om inte särskilda omständigheter talar i annan riktning.

Rättsfallet innebär en varning för alla som säljer till konsument: det gäller alltid att vara tydlig med vad som avses när ett avtal ingås med en konsument. I detta fall gäller det alltså att tydligt reglera frågan om återköpsavtalets innebörd. Om det inte tydligt framgår av avtalet att frågan är slutreglerad genom återköpsavtalet så måste säljaren räkna med att konsumenten kan återkomma och kräva ytterligare kompensation.

Kvalificerad juridisk rådgivning vid tvister: