In EnglishAktieägaravtal
Vi kan hjälpa dig genom att upprätta, granska och förhandla aktieägaravtal och skulle det värsta hända så kan vi också hjälpa dig med eventuella tvister.
Följande text är ett utdrag ur Magnus Brorssons bok Affärsjuridik för småföretagare:
Aktieägaravtal
I aktiebolag med ett begränsat antal aktieägare är det lämpligt att dessa skriver ett aktieägaravtal, eller konsortialavtal som det ibland kallas. Syftet med ett aktieägaravtal är att reglera hur parternas samarbete i aktiebolaget ska gå till. Ibland finns det olika ägargrupperingar och det kan då också finnas anledning att skriva flera aktieägaravtal, till exempel ett övergripande som reglerar hur de olika grupperingarna ska samarbeta och ett eller flera avtal för hur varje gruppering ska samarbeta inbördes. Aktieägaravtal mellan olika ägargrupperingar kan förekomma också i stora bolag med många aktieägare, men då är det bara en viss ägarkrets som är avtalsparter. Den typen av avtal behandlas inte alls här, utan den fortsatta framställningen avser främst avtal mellan ett begränsat antal ägare i ett bolag som i och för sig kan vara stort, men där ägarna har en mer eller mindre stor del i den dagliga verksamheten. Genom ett aktieägaravtal kan ägarna inom vissa gränser anpassa reglerna så att de passar i just deras företag.
Aktieägaravtal sluts vanligen när alla parter är sams och det vanligaste syftet är att i förväg, när alla är vänner och drar åt samma håll, reglera situationer som kan uppkomma i framtiden och som kan sätta vänskapen på svåra prov. Det är lätt hänt att det uppstår tvister mellan kompanjoner. Att driva ett företag tillsammans ställer krav på ett gemensamt synsätt i en mängd frågor, t.ex. om insatser, inkomstfördelning, investeringar, arbetsinsats, pensionsförsäkringar, semestrar mm. Ett aktieägaravtal är därför ingenting som ska ingås lättvindigt eller enligt någon standardmall utan kräver att alla parter noga tänker igenom vilka situationer som bör regleras och hur regleringen ska se ut i just deras fall. Annars är risken mycket stor att avtalets bestämmelser inte på ett realistiskt och rimligt sätt fördelar riskerna mellan parterna. Ett slarvigt ingånget aktieägaravtal kan många gånger leda till onödiga tvister istället för att, som tanken var, förebygga tvister.
Det är viktigt att lägga märke till att ett aktieägaravtal bara är bindande för dem som är parter i avtalet. Ett aktieägaravtal binder aldrig bolaget och det binder inte heller utanförstående personer som till exempel kreditgivare, blivande aktieägare eller aktieägare som inte är parter i aktieägaravtalet. Det betyder bland annat att om ett beslut har tagits i den ordning som föreskrivs i aktiebolagslagen så är det beslutet giltigt, även om det tagits i strid med vad som står i ett aktieägaravtal. Det betyder också att om en aktie överlåts i strid med vad som står i ett aktieägaravtal så är överlåtelsen giltig, trots avtalet.
Ett aktieägaravtal kommer i stor utsträckning att stå på egna ben och det är viktigt att avtalstexten utformas noggrant. För att underlätta tolkningen kan det därför många gånger vara lämpligt att förse avtalet med en tydlig inledning där man talar om bakgrunden till avtalet, hur ägarbilden ser ut och vad det är man vill uppnå eller förhindra.
Vanliga klausuler i aktieägaravtal
Ett aktieägaravtal är alltid något som måste vara föremål för ordentliga överväganden och diskussioner. Det måste också anpassas för vad aktieägarna i just det aktuella bolaget behöver och vill reglera. Det finns emellertid ett antal situationer som typiskt sett brukar vara bra att reglera i ett aktieägaravtal.
Oftast brukar avtalet innehålla en text om vilka aktieägare som är parter i avtalet och hur stor andel av kapital och röster de äger.
Ofta skriver man in i avtalet hur bolagsordningen ska se ut och kompletterar denna med mer detaljerade bestämmelser om bolagets verksamhet. I mindre bolag är det också vanligt att reglera eventuell arbets- och ansvarsfördelning mellan ägare som är aktiva i bolaget. Det kan t.ex. gälla beloppsgränser som en enskild aktieägare kan göra inköp för, vilka arbetstider som ska gälla och hur löner och andra förmåner ska bestämmas. Ofta, men långt ifrån alltid, kan det vara lämpligt att reglera vem som ska vara firmatecknare och eventuella begränsningar i firmatecknarnas befogenheter.
Ofta innehåller aktieägaravtal någon form av konkurrensbegränsning så att inte en aktieägare kan börja konkurrera med det gemensamma bolaget.
Bestämmelser om hur information om bolagets verksamhet ska spridas i ägarkretsen bör tas in. Vem har rätt till vilken information och när och hur ska den delges? Detta bör kompletteras med bestämmelser om sekretess beträffande bolagets förhållanden, men också om aktieägaravtalet som sådant och om aktieägarnas inbördes förhållanden.
Det är vanligt med bestämmelser om hur styrelsen ska se ut och vem som ska vara ordförande. Ska bolaget ha externa styrelseledamöter (något som ofta är att rekommendera, i varje fall om verksamheten inte är väldigt liten)? Var och när ska styrelsen sammanträda?
Man bör reglera hur beslut ska fattas på stämma och i styrelsen. Det är t.ex. vanligt att reglera vilka beslut som kräver att alla är överens och vilka frågor som kräver viss majoritet. Om sådana regler tas in i avtalet är det också viktigt att ta in bestämmelser om hur en fråga ska hanteras om den erforderliga majoriteten inte kan uppnås. Här gäller det att komma ihåg att ett aktieägaravtal inte kan ta över aktiebolagslagens regler. Reglerna i ett aktieägaravtal måste alltså utformas så att de innebär en plikt för alla att rösta så att aktieägaravtalets beslutsregler får effekt. Observera här särskilt att eventuella styrelseledamöter som inte är aktieägare och/eller parter i aktieägaravtalet, inte är bundna av detta utan att det bara är avtalsparterna som är bundna av avtalet.
Hur ska överskott och underskott hanteras och fördelas mellan ägarna? Ska ägarna ha skyldighet att tillskjuta mer kapital till bolaget om pengarna tar slut eller om mer pengar behövs för t.ex. en expansion?
I samband med finansieringsfrågor finns det också ofta anledning att fundera över om man bör teckna någon form av kompanjonsförsäkring (t.ex. ömsesidiga livförsäkringar) och i så fall vad en sådan ska täcka.
Vad ska hända om någon av delägarna blir långvarigt sjuk eller till och med dör? Ska han kunna köpas ut av de övriga och hur allvarlig och långvarig ska i så fall en sjukdom vara för att det ska kunna ske mot hans vilja? Ska det till och med finnas en skyldighet att köpa ut en delägare som på grund av sjukdom inte kan delta i verksamheten? Finns det några andra situationer då en delägare ska kunna tvingas bort eller begära att övriga köper ut honom? Hur ska hans andel i företaget värderas i sådana situationer, dvs. vilket pris ska betalas för hans aktier?
Vad ska gälla om någon vill sälja sina aktier, antingen till någon som redan är aktieägare eller till någon utomstående? Ska detta regleras bara i bolagsordningen eller finns det skäl till kompletterande bestämmelser i aktieägaravtalet? Vad ska gälla i fortsättningen för den som har gjort sig av med sina aktier, t.ex. beträffande sekretess, fortsatt lojalitet och eventuella konkurrensbegränsningar? Här måste man vara medveten om att det inte är möjligt att skriva alltför långvariga konkurrensbegränsningsavtal med den som inte längre är aktieägare eller anställd.
Vad ska gälla om någon bryter mot avtalet?
Regler om hur eventuella tvister ska lösas måste också finnas. Oftast är det lämpligt med en skiljedomsklausul, men detta bör man diskutera från fall till fall. I avtal med fler än två aktieägare är det särskilt viktigt att noga utforma tvistelösningsbestämmelsen så att den inte haltar om t.ex. en av tre aktieägare vill stämma en av de andra, men den tredje vill stå utanför. Detta är inte helt lätt och kan lösas på olika sätt som måste diskuteras igenom.
Aktieägarnas kostnad, inte bolagets
Aktieägaravtalet är ju ett avtal mellan aktieägarna. Det betyder bl.a. att eventuella kostnader för att ingå aktieägaravtalet, t.ex. att anlita en kunnig jurist, inte är bolagets kostnad utan en kostnad som aktieägarna ska bära. Om bolaget betalar kostnaden jämställs det med att bolaget betalat lön till aktieägarna och beskattas på samma sätt, dvs. med inkomstskatt och sociala avgifter.
Vad händer med aktieägaravtalet om en part dör?
Det är faktiskt oklart vad som händer med ett aktieägaravtal om en part dör. Förmodligen är avtalet bindande för arvtagarna. Vanligen brukar man uttryckligen ange i avtalet att det inte ska upphöra om part avlider, något som annars skulle kunna bli fallet på grund av en regel i handelsbolagslagen.
Avtalstiden
Om inget annat framgår av avtalet gäller ett aktieägaravtal tills vidare. Ett avtal som gäller tills vidare kan sägas upp med skälig uppsägningstid och enligt handelsbolagslagen kan ett avtal om enkelt bolag, vilket aktieägaravtal brukar anses vara, sägas upp med sex månaders uppsägningstid. Detta är för det mesta klart olämpligt eftersom parterna vanligen vill reglera sitt aktieägande under en längre tid. Förmodligen duger det inte att skriva att avtalet ska gälla så länge någon av parterna är aktieägare i bolaget. I stället bör man åstadkomma att avtalet gäller för en fast tid genom att peka ut en viss tidpunkt i framtiden då avtalet upphör att gälla. Det finns inget som hindrar att den valda tidpunkten ligger mycket långt fram i tiden. Man ska dock vara medveten om att det finns en liten risk för att regeln om sex månaders uppsägningstid inte kan avtalas bort, men de flesta jurister anser att det går och det finns ingen anledning att inte försöka.
Avtalsbrott och ändrade förhållanden
Liksom andra avtal kan ett aktieägaravtal hävas om en part begår väsentligt kontraktsbrott. Om det finns fler än två parter i avtalet blir situationen dock snabbt ohållbar om någon försöker häva avtalet. Avtalet bör därför innehålla uttryckliga och väl genomtänkta regler för vad som ska hända om någon bryter mot avtalet.
Eftersom aktieägaravtalet till sin natur är ett långvarigt avtal kommer det att inträffa många händelser under dess giltighetstid. En del av dessa händelser kommer att mer eller mindre allvarligt ändra förutsättningarna för avtalet och frågan uppstår då om en part kan komma ur avtalet med hänvisning till de ändrade förhållandena. Enligt allmänna regler finns det en mycket liten möjlighet till detta och möjligheten är förmodligen inte större för aktieägaravtal än för avtal i allmänhet. Det kan därför finnas anledning att ta in särskilda bestämmelser om när och hur ändrade förhållanden ska kunna påverka innehållet i avtalet."