Mer om aktieägaravtal

I aktiebolag med ett begränsat antal aktieägare är det lämpligt att dessa skriver ett aktieägaravtal, eller konsortialavtal som det ibland kallas. Syftet med ett aktieägaravtal är att reglera hur parternas samarbete i aktiebolaget ska gå till. Ibland finns det olika ägargrupperingar och det kan då också finnas anledning att skriva flera aktieägaravtal, till exempel ett övergripande som reglerar hur de olika grupperingarna ska samarbeta och ett eller flera avtal för hur varje gruppering ska samarbeta inbördes. Aktieägaravtal mellan olika ägargrupperingar kan förekomma också i stora bolag med många aktieägare, men då är det bara en viss ägarkrets som är avtalsparter. Den typen av avtal behandlas inte alls här, utan den fortsatta framställningen avser främst avtal mellan ett begränsat antal ägare i ett bolag som i och för sig kan vara stort, men där ägarna har en mer eller mindre stor del i den dagliga verksamheten. Genom ett aktieägaravtal kan ägarna inom vissa gränser anpassa reglerna så att de passar i just deras företag.

Aktieägaravtal sluts vanligen när alla parter är sams och det vanligaste syftet är att i förväg, när alla är vänner och drar åt samma håll, reglera situationer som kan uppkomma i framtiden och som kan sätta vänskapen på svåra prov. Det är lätt hänt att det uppstår tvister mellan kompanjoner. Att driva ett företag tillsammans ställer krav på ett gemensamt synsätt i en mängd frågor, t.ex. om insatser, inkomstfördelning, investeringar, arbetsinsats, pensionsförsäkringar, semestrar mm. Ett aktieägaravtal är därför ingenting som ska ingås lättvindigt eller enligt någon standardmall utan kräver att alla parter noga tänker igenom vilka situationer som bör regleras och hur regleringen ska se ut i just deras fall. Annars är risken mycket stor att avtalets bestämmelser inte på ett realistiskt och rimligt sätt fördelar riskerna mellan parterna. Ett slarvigt ingånget aktieägaravtal kan många gånger leda till onödiga tvister istället för att, som tanken var, förebygga tvister.

Det är viktigt att lägga märke till att ett aktieägaravtal bara är bindande för dem som är parter i avtalet. Ett aktieägaravtal binder aldrig bolaget och det binder inte heller utanförstående personer som till exempel kreditgivare, blivande aktieägare eller aktieägare som inte är parter i aktieägaravtalet. Det betyder bland annat att om ett beslut har tagits i den ordning som föreskrivs i aktiebolagslagen så är det beslutet giltigt, även om det tagits i strid med vad som står i ett aktieägaravtal. Det betyder också att om en aktie överlåts i strid med vad som står i ett aktieägaravtal så är överlåtelsen giltig, trots avtalet.

Ett aktieägaravtal kommer i stor utsträckning att stå på egna ben och det är viktigt att avtalstexten utformas noggrant. För att underlätta tolkningen kan det därför många gånger vara lämpligt att förse avtalet med en tydlig inledning där man talar om bakgrunden till avtalet, hur ägarbilden ser ut och vad det är man vill uppnå eller förhindra.

Vanliga klausuler i aktieägaravtal

Ett aktieägaravtal är alltid något som måste vara föremål för ordentliga överväganden och diskussioner. Det måste också anpassas för vad aktieägarna i just det aktuella bolaget behöver och vill reglera. Det finns emellertid ett antal situationer som typiskt sett brukar vara bra att reglera i ett aktieägaravtal.

Oftast brukar avtalet innehålla en text om vilka aktieägare som är parter i avtalet och hur stor andel av kapital och röster de äger.

Ofta skriver man in i avtalet hur bolagsordningen ska se

Denna text är ett utdrag ur Magnus Brorssons bok Affärsjuridik för småföretagare.